Idag har det varit valdag här men med det utrymme det amerikanska valet får i svenska medier kan man ju nästa tro att vi är den 51:a delstaten. Hur som helst har det varit jäkligt roligt att få följa detta historiska val där det utspelades. Både Paulo och jag hoppades på att Obama skulle vinna...som europé är iaf jag rätt trött på den nuvarande presidenten.

Det finns många olikheter mellan amerikansk och svensk politik men efter att ha sett både McCains "förlorartal" och Obamas "vinnartal" måste jag nog säga att utstrålningen och förmågan att tala till stora åskådarmassor är en punkt där svenska politiker ligger låååååångt efter. Det är inte riktigt samma känsla som infinner sig när jag hör Mona Sahlin försöka övertyga oss svenskar om hur bra socialdemokraterna är för sverige som att live höra Obamas "Yes we can-tal". Det är ett av de bästa tal jag hört i mitt liv! Visserligen har han en stab som skriver talen åt honom men sättet han framförde det på och sättet han fick med sig de tiotusentals människor som hade kommit för att höra honom tala kan bara sammanfattas i ett ord, imponerande.
När en politiker kan skapa samma elektriska stämmning med ett tal som en stor rockgrupp kan under en konsert vet man att det är något särskilt med honom.