Dagen kan sammanfattas med att det gick dåligt. Faktiskt den sämsta tävling jag gjort... Exakt varför är svårt att veta nu, det får väl jag analysera med min tränare. Det har iaf varit ett kontrasternas år med tanke på att jag gjort både min snabbaste och långsammaste Ironman med bara några månaders mellanrum.

Åter till dagens lopp. Det har känts bra på träningen innan loppet och även om jag tränat mer än jag någonsin gjort innan så har det känts som om jag har kunnat tillgodogöra mig träningen.*
Simningen - Fick en bra start och tyckte att jag kom in i ett bra tempo, efter ca 500m la jag mig bakom en som jag tyckte höll bra fart. Efter ca halva simningen började mina vader krampa och jag kunde inte sparka något, kände också att jag behövde gå på toa och det har aldrig hänt. Fick slita lite för att hålla fötterna så jag blev mycket förvånad när jag kom upp och såg att klockan stod på 1:06h. Slet av mig våtdräkten och sprang mot toaletterna, detta besök gjorde att min växling tog 5:30min.

Cyklingen - kom snabbt in i en bra rytm men bestämde mig för att köra lugnt med tanke på den tidigare krampen. Banan var 3x60 km och de två första varven gick på ca 1:36-37 utan att ta i, det blåste rätt bra motvind på vägen ut till vändpunkten. Tänkte trycka på lite sista varvet men efter ca 110 km började min ben värka, ungefär som på ett riktigt långt cykelpass. Farten sjönk och jag körde väl på ca 4:55h.

Löpningen - Hade bestämt mig för att försöka springa under 3h men redan efter 3-4 km började det ta emot. Funderade på att sänka farten lite men ändrade mig och bestämde mig för att försöka springa på uppsatt mål. Det fortsatte att vara mycket tungt och vid 18km började magen strula, var tvungen att gå på toa tre gånger under sista halvan av loppet. För att det skulle bli riktigt roligt fick jag en regäl kramp / håll på höger sida efter 21 km, då var jag tvungen att gå... Efter det gick den sista halvan i något slags joggtempo som innebar magkramp, varvat med gång och toabesök.
Att bryta var aldrig aktuellt, man kan tycka vad man vill om det men jag åker inte till USA en månad och laddar för ett lopp och sen bryter bara för att allt inte går enligt plan. Efter ca 10:20h bröt jag mållinjen och kunde staplandes gå in i målområdet och njuta av lite pizza och cola (det är ju USA). Fast jag säkert gick 7-8km så hade jag grymt ont i benen, mycket värre än när jag sprang på 3:01h i Kalmar i år.

Även om jag är besviken känns det bra att ha fullföljt eftersom ett dåligt lopp innbär massa av erfarenhet. Man lär sig nästan mer av ett misslyckande än när det går perfekt.
I morgon ska vi till prisutdelningen och jubla åt Tove och Camilla som gjorde riktiga kanonlopp och placerade sig som 5:a och 8:a, imponerande i det startfältet. Grattis!

Ha en bra dag i Sverige, nu ska jag sova :-)