För att kunna träna på att köra fort länge har det bland cyklister varit populärt att köra "pacing", dvs att ligga bakom en bil eller motorcykel. Min kompis Fredik Ericsson som är den regerande svenska tempomästaren är inget undantag och han berättade om när han var ute och tränade med sin far förra veckan. Hans far äger en EU-moppe med det passande namnet Sachs MadAss, denna tänker Fredrik köpa för att kunna köra pacing oftare.

Jag behöver dock inte köpa någon EU-moppe för att ha en maskin att ligga bakom, då ringer jag bara Fredrik. I måndags skulle vi köra tempointervaller på våra tempocyklar, 2x30min med 10min rull mellan. Jag sa att jag skulle vara glad om jag kunde ligga med på rulle hela passet men det tyckte Fredrik lät som ett skämt och sa att jag nog skulle få hjälpa till att dra. Han är en ödmjuk kille ;-) För att göra det roligare så körde vi på lite småkuperade vägar och dagen till ära var det grymt blåsigt. Vi rullade iväg på första intervallen och jag fick börja slita direkt, Fredrik körde så nära vägkanten att det var omöjligt att få en bra rulle. Efter ett tag svängde vi in på en mindre väg och jag skrek att han skulle ligga mer till vänster, det gjorde han tack och lov. Jag fick slita mest utför och tyckte det gick lugnt uppför konstigt nog, 30 minuter senare stannade vi med ett snitt på 43.6 km/h.

Andra intervallen skulle gå på vägar utan direkta backar men med sista halvan lutandes svagt mot. Vägen slingrade sig fram och det gjorde att vinden kom från olika håll hela tiden, Fredrik hävdade att det var rak motvind men det var så f-n heller :-) Efter 12 minuter började jag tappa rullen och släppte för att inte dö helt. Jag bestämde mig för att köra på till 15min och sen ta nån minut vila för att sedan kunna köra på sista kvarten. Tryckte på det jag hade de sista minuterna men till min stora förfäran hade Fredrik vänt för att plocka upp mig och då kunde jag ju inte säga att jag tänkte smygvila mitt i intervallen. Återigen befann jag mig bakom Fredrik växlandes mellan höger och vänster sida i ett desperat försök att hitta vindlä och en bra rytm. Efter 25min kom en kort backe och Fredrik ställde sig upp och tryckte på, jag spurtade bakom för att gå med men det var som någon körde in ett järnspett i bakhjulet. Det tog tvärstopp.

Efter en dusch låg jag hemma på soffan, i koma, med benen i högläge och de skakade och gjorde ont. Jag längtar tills Fredrik köpt moppen så jag kan få lite normal pacing, han fick nämligen vänta på sin far ibland...