Så står det på målportalen som man passerar efter att ha genomfört Engelbrektsloppet med start och mål i Norberg. Igår var första gången jag åkte det loppet och också första skidtävlingen i mitt liv men det är ju som det sägs, aldrig försent att börja.

Mitt liv som skidåkare är ganska kort om man räknar antalet skidpass och åkta mil. Förra gången jag åkte ett lopp var Öppet Spår 1997 och 1998 då jag gjorde "klassikern" och sen dess har jag knappt stått på ett par skidor förutom nån enstaka gång. I år har jag varit "seriös" och säkert åkt 25 mil på ett par av Saras skidor, inte riktigt rätt spann men träning. Anledningen till att jag bestämde mig för att åka Engelbrektsloppet var för att det var Försvarsmaktsmästerskap på långlopp skidor som en tävling i tävlingen.

Hur gick då loppet? Eftersom jag inte har någon teknik att tala om hoppades jag att det skulle bli kallt så spåren blev hårda så jag skulle kunna stakåka mycket. Dagarna innan var vädret optimalt men på lördagen steg temperaturen till runt 0 grader och det började snöa rätt mycket. När jag stod på startlinjen snöade det fortfarande och då visste jag att det skulle bli tungåkt. Starten gick och det visade sig omedelbart att jag haft på tok för stor respekt för de andra åkarna, jag hade ställt mig en bit bak och förväntade mig en rusning a la en simstart på Vansbrosimmet. Tvärtom gick det så långsamt att det knappt gick framåt och det tog nästan 15km innan det gick att åka i sitt eget tempo. Jag var ändå glad för jag hade riktigt bra skidor och första 30km avverkades på lite under 2h, sen slog vädret om. Det blev -5 och mina bra skidor förvandlades till kassa skidor. Glidet försvann och fästvallan frös :-) Efter ett andra varv med ömsom muntra miner och ömsom avsky för skidsporten som helhet och företeelse passerade jag målet på 4:12 och en bunt sekunder. Skönt att vara i mål och som vid alla loppet fördunklar endorfinerna ens sinne och det hela framstår som ytterst tilltalande att göra igen, helst så snart som möjligt...

Nu är vintern över för min del och nu väntar ytterligare en vecka av simma, cykla, springa. Det ska bli skönt att slippa valla.