Ja det känns som om jag har det ibland. Ett liv i Stockholm där jag jobbar och ett liv i Falun där jag har de flesta vänner. Nu sitter jag som jag brukar, på måndagar och ibland tisdagar, på tåget till Stockholm som går 05:20 från Falun… det är rätt drygt att åka så tidigt.

Besöket i Falun blev kort, åkte upp i söndags. Detta därför att Sara åkte öppet spår och inte var hemma och för att en kompis som jag sällan träffar var på besök från Schweiz där han bor.  Roligt att omständigheterna gjorde att jag inte behövde välja mellan att träffa min kompis eller att åka hem till Sara. Oavsett om Sara varit hemma hade jag behövt åka till Falun för att hämta min cykel, jag ska ju till Lanzarote på fredag och min nya hoj har självklart inte kommit. Varje gång man ska få en ny cykel tror man att det ska gå snabbt men sen påminns man om att man kan lägga på 4-6v på det utlovade leveransdatumet när den ”aldrig” kommer. De svenska leverantörerna sitter i kläm och kan inget göra… Nu ska nog min cykel överleva ett läger till eftersom det är en Cervélo R3 med Dura Ace rakt igenom och den byggde jag ihop inför Mallis förra året och när jag kom hem tränade jag mest på min tempocykel. Så Cervélon är i princip ny. Den ska givetvis säljas för att lämna plats åt min nya Kuota så är det någon som läser bloggen och är sugen på en Cervélo är det bara att slänga iväg ett mejl.

När jag lämnar Sverige på fredag kommer jag att vara utomlands på läger sex veckor fram till 8e maj. Schemat ser ut såhär:

27/2 – 13/3 Lanzarote
5/4 – 19/4 Mallorca
22/4 – 8/5 Sardinien

Det kommer att bli mycket resande och väldigt mycket träning men mycket roligt. Jag kommer också att åka med tre helt olika gäng med många som jag inte känner, ännu.

Nu när våren börja närma sig så känns det helt rätt att börja avsluta vissa blogginlägg men någon skön men helt meningslös amerikansk klyscha.

Life is good.