Några bilder från lördagens skidåkning på Lugnet i Falun.

...bara dåliga kläder sägs det men den som sa det bodde nog inte i Sverige. I helgen var planen att cykla två distanspass men när det står -15 på termometern spelar det ingen roll vad det står i schemat, det är för kallt för mig. Så i lördags fick det bli 22km skate-skidåkning på Lugnet och i söndags åkte jag långfärdsskridskor för första gången i mitt liv. Sara var sugen på en dag på isen eftersom det var strålande solsken så vi åkte till Jonas Djurback och lånade hans skridskor eftersom jag inte äger några. Egentligen är det inga skridskor utan bara själva meden, skon som jag använde var min egen skatepjäxa, grymt behändigt. Hursomhelst, det blev några timmar på isen i det kalla men helt fantastiska vinter vädret och som allt annat som man kan göra länge, är konditionskrävande och går snabbt så var även detta roligt. Så till nästa vinter blir det nog att skaffa ett par skridskor…

Tanken var att åka till Stockholm igår men eftersom jag inte cyklat något och måndagen lovade varmare väder stannade jag i Falun, skam den som ger sig. Att cykla på torra vintervägar genom ett snöbeklätt landskap är nästan lika skönt som att cykla på sommaren, problemet är hur man klär sig för att inte bli kall. Efter massor av år och mycket testande har jag fortfarande inte knäckt den nöten. Vindtätt är en självklarhet men tar man på sig för mycket under blir man visserligen varm men då svettas man och då blir man kall om man är ute länge. Tar man lite under svettas man inte men då är risken att man sitter och småfryser hela passet, eftersom jag är svensk väljer jag det tredje alternativet. Lagom. Då fryser man i början, svettas på mitten och är blötkall på slutet, helt optimalt med andra ord.
Passet blev 3h och benen trötta så helt bortkastat var ju inte frysandet, särskilt inte när jag får komma hem och äta ljust bröd med honung och dricka nybryggt espresso och sedan sjunka in i den härliga distanspasskoman.