Igår stod jag i Enervits tält på Stockholm Triathlon och sålde grejer och pratade med folk, riktigt roligt och jag hann se lite av tävlingarna också. Smet ifrån för att hejja lite under löpningen och kolla om mitt tips höll, det gjorde det inte men 2 av 3 rätt blev det. Hade kunnat vara 3 av 3 om jag fegtipsat och 4 av 4 om jag skrivit vem jag trodde skulle bli fyra på SM, jag trodde på Johan Willén och glädjande nog klev han fram och visade lite av den höga kapacitet han har. Han har varit med i två säsonger och knappt sprungit pga av skador, förra året inledde han säsongen med att få en stressfraktur och i år vurpade han två gånger på regnhala Mallisvägar inom loppet av några dagar. Ändå sprang han på 37 minuter…se upp nästa år, då tar han medalj. I övrigt gjorde topp tre det de skulle, inte mycket att göra åt Djurback som visade att svensk herrelit har en bit fram. Det var ju inte de bästa tyskarna som finns som vann… För att det inte ska bli några missförstånd om plumpa påhopp på kortdistansarna så gäller samma sak oss som kör långt. På en tävling med internationellt motstånd är vi utfyllnad sån konkurrens är det men man kan ju ha roligt ändå och glädjas åt sina egna framsteg.

En annan rolig sak som hände igår var att mannen bakom Triathlon Sweden, Roger Boström, kom fram och hälsade. Han länkar min blogg till triathlonsweden.com och sa att han tyckte den var riktigt rolig att läsa. Det var självklart smickrande att höra, får ju inte sån feedback särskilt ofta.

Idag var jag på min första behandling hos en naprapat i Falun för att hjälpa läkningen av ”skadan”. Hade inte varit hos någon naprapat innan och såg framför mig en timmes tortyr men lämnade stället glatt överraskad över att det tydligen går att bli behandlad utan att framkalla tårar. Som jag själv räknat ut var det min Piriformis som var överansträngd och detta hade lett till att jag blivit grymt stel och fått ett snedställt bäcken. Det sneda bäckenet skapade en skillnad i benlängd på över en centimeter och det är mycket, inte konstigt att jag lutat så mycket :) Jag ska gå dit två måndagar till och sen får vi se om det behövs mer behandlingar.

I morgon börjar det som ska bli den första riktigt tuffa träningsveckan sedan Kalmar, jag hoppas att det inte gör att skadan blir värre igen. Om jag skulle känna något kommer jag att avbryta träningen direkt.

PS. Grattis till min kompis Fredrik Ericsson som idag fick besked att han var uttagen till cykel-VM för andra året. Han ska köra tempoloppet.