Översta bilden är över växlingsområdet. Här gäller det att veta var man har sin cykel :-)

Andra bilden är från motorvägen där större delen av cyklingen går, Beeline.

I morgon kl 14:50 svensk tid smäller det och tävlingen går att följa live på www.ironman.com. Där kommer det att finnas både streamad video och textupptadering, sändningen startar kl 14:30. På herrsidan är vi 63 startande med många riktigt duktiga, damerna är ca 25.
Totalt i tävlingen är det över 2000 deltagare...det kommer att bli trångt på banan.
Vi är fyra svenskar som kör som proffs och vi har följande startnummer:

45 - Joakim Berggren.
49 - Ted Ås.
81 - Tove Wiklund.

87 - Camilla Lindholm.

Klockan är strax elva här och jag och Ted ska strax ut och springa en liten runda för att väcka kroppen inför loppet. Efter det ska vi åka och lämna in cykeln samt påsarna för skor och kläder som vi får inför respektive växling.

En rapport från tävlingen kommer att finnas här på måndag.

Idag har vi varit nere och testat simbanan, inte hela för det är bara ett varv. Det är skönt att få komma i vattnet och och få lite miljökännedom, vilken temperatur det är, sikt, ev. strömar och hur olika riktmärken ser ut och syns från vattnet. Små detaljer som kanske inte gör så mycket på simtiden men det ger en trygghet på tävlingsdagen så jag kan koncentrera mig på det viktiga...att prestera.
Vi var även och registrerade oss så nu har vi fått våra chip, nummerlappar och badmössor. Dagen D är nära.

Foto över Tempe Town Lake där simningen går.

Resan hit gick bra och när jag kom fram till flygplatsen så visade det sig att Ted Ås och Tove Wiklund åkt för att hämta mig, en trevlig överraskning.

Hotellet vi bor på funkar bra och ligger rätt bra till, i en stor stad som Phoenix innebär det 8km från tävlingsplatsen. Men med tanke på att Phoenix är ca 5 mil på diagonalen så är ju 8km bara ett stenkast.
Som i många andra amerikanska storstäder så innebär stad tät bebyggelse, inga parker eller grönområden alls. Detta gör att träningen blir mycket tråkig. För att cykla åker vi bil ett par mil till cykelbanans yttre del och min löpning idag gick på betongtrottoarer längs hårt traffikerade vägar...lite skillnad mot Lugnet i Falun :-)
Simmningen däremot är riktigt trevlig, vi simmar i en stor utomhuspool på ASU (Arizona State University). Där mötte vi idag Rebecca Ejdervik som så många andra simmare flyttar till USA för att kunna satsa på idrotten samtidigt som de pluggar.

Återkommer med bilder från omgivningen samt fler uppdateringar.

Klockan är strax efter 14 och är alla väskorna är packade. Nu sitter jag och väntar på bussen som ska köra mig till flygplatsen i El Paso.
I morse körde jag mitt sista pass här i Las Cruces, 2h cykel + 30min löpning direkt efter. Det kändes inte särskilt bra men det är ju inte idag jag ska vara som bäst, dit är det en vecka idag.

Det har varit jäkligt kul att vara här och träna men nu känner jag att det sitter bra med ett miljöombyte. Hittils har all energi gått åt till att träna men nu är det dags att börja ladda för tävlingen. En Ironman är mer en mental utmaning än en fysisk om man är tränad för uppgiften, vill man inte plåga sig är det säkert 10-15min som man förlorar...

Vi syns i Arizona!

Flygfoto över Las Cruces.

Nu är det snart bara en vecka kvar till loppet och bara några dagar kvar innan jag åker till Tempe i Arizona för att möta upp med de andra svenskarna som ska köra, Tove Wiklund, Ted Ås och Camilla Lindholm.
Vi kommer att bo ihop på ett lägenhetshotell som ligger ett stenkast från tävlingsområdet, det kommer att bli roligt att tillbringa sista veckan i "Camp Sweden".
Det har än så länge känts som om tävlingen är långt fram i tiden men idag publicerade de våra startnummer på hemsidan, www.ironmanarizona.com, och jag fick nummer 45. Det känns rätt stort att jag snart ska debutera som proffs på ironmandistansen, ett mycket stort steg idrottsligt sen jag tog tjänstledigt från Försvarsmaketen för att studera och träna hösten 2005. Jag var 28 då så det är som det sägs, aldrig försent att börja...

De senaste dagarnas träning har gått mycket tungt, detta beror på att jag tränat som aldrig förr i nästan 8 veckor. När jag stod på startlinjen inför SM i Kalmar hade jag snittat 11.5h/v och nu har jag snittat nästan det dubbla. I måndags så började ju jag min toppning men jag har fortsatt träna dubbla pass varje dag, visserligen kortare än innan men ändå... Igår kände jag mig orolig att jag inte skulle hinna återhämta mig men min tränare sa att det var lugnt. Det roliga med det är att idag har jag känt mig mycket bättre och piggare så nu är jag inte orolig längre. Ibland är det svårt att lita på någon annans program när man tränat sig själv i princip hela livet.
Imorgon fortsätter den "lätta" träningen med 90min cykel och 50min löpning... det är kul med vila :-D

Ett intressant ämne i allmänhet och i synnerhet om man som jag är elitidrottare. Efter att ha rest över hela världen och även följt många sporter under lång tid kan jag nog påstå att vi tänker lite annorlunda än på många andra håll på vår planet.
Vi svenskar har i många fall en mycket naiv syn på idrott och särskilt på elitidrott, där den svenska modellen a 1950 fortfarande är vår bild av idrott. En folkrörelse som bara är god, där barn fostras till fina människor enligt de av samhället godkända sociala reglerna. Och de som fostrar barnen är män och kvinnor i träningsoverall och toppluva, givetvis på ideell bas. Så ser det inte riktigt ut i verkligheten, där idrotten har gått från att vara ett tidsfördriv till en multimiljardindustri och i många fall också politik. Det viktiga är inte något folkhemsideeal utan resultaten och detta resulterar givetvis i att det är lockande att ta genvägar till framgång. I ALLA idrotter! Inte bara cykel som svenska sportjournalister tycks tro. Men eftersom många idrotter är "fridlysta" från en sån debatt i sverige är det kanske lämpligt att ha en idrott att hacka på, iof med all rätt när det gäller cykel.
Det skulle vara intressant att köra ett komplett testprogram på europas toppklubbar i fotboll under ett år...för det är rätt intressant att fundera över hur de orkar spela så många matcher, resa så mycket + att träna utan att bli skadade och blir de skadade är de ofta rätt snabbt tillbaka. Vad är det då som är poängen med mitt inlägg...egentligen ingen särskild mer än att väcka en tanke kring detta ämne. Anledningen till att jag ville skriva det är dock detta:
Tre stycken forumtrådar från ett öppet amerikanskt forum. Läs och gråt eller skratta.

http://www.cuttingedgemuscle.com/Forum/showthread.php?s=738e6008a95a1fecb8b3d8697e160694&threadid=19437 

http://www.cuttingedgemuscle.com/Forum/showthread.php?s=738e6008a95a1fecb8b3d8697e160694&threadid=20320 

http://www.cuttingedgemuscle.com/Forum/showthread.php?s=738e6008a95a1fecb8b3d8697e160694&threadid=18284 

och för er som trodde att det är svårt att fixa fram div. piller, jag hittade följande efter ca fem minuters googlande: 

http://www.steroid.com/ 

eller om man hellre vill ha tex EPO.

http://www.basedrugstore.com/index.php?do=catalog/product&pid=53 

och om man vill veta hur man använder det.

http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20000210000023&DocTypeID=7&UserTypeID=2 

Ibland är det skönt att vara en naiv svensk...

Sverige har varit känt som syndens näste här i USA ända sen vi började med sexualundervisning i skolan i mitten på 1900-talet. Men att det var så här illa det visste jag inte, dock känns det rätt stort att Gud har sänt ett budskap riktat till oss svenskar.