Kallas insatser under skid-vm alltså. Jag vill kalla det för förväntat, hon är bra men inte så bra som media utmålat henne. Förra året slog hon igenom och vann oväntat Tour de Ski, en tävling som hade ett upplägg som passade henne perfekt i kombination att hon var i grym form. Detta ledde till att media fick en ny gullegris a la Carro eller Kallur. Det är absolut inte deras "fel" men ibland undrar iaf jag hur sportjournalister tänker.

Vissa idrottare presterar på oehört hög och jämn nivå fast i idrotter som inte media har ett ohälsosamt kärleksförhållande med och de får sällan beröm. Men går det dåligt huggs det direkt. Sen finns det vissa som är kungar eller drottningar oavsett vad de gör. Kalla är en av dessa. Hon har åkt mediokert under vintern om man ser till den bild media målat upp av henne men ändå ingen kritik. Under VM ser jag att följande av två alternativ kommer att kablas ut i framförallt SVT:

- Hon vinner inget men media kommer förmodligen köra på linjen att hon är så ung och man måste låta henne utvecklas i sin takt.
- Vinner hon så är hon redan en världstjärna som kommer att dominera under lång tid. Precis som de vetat sen Tour de Ski.

Ryggdunk och medial medvind oavsett prestation.

Detta för mig osökt in på herrarnas jaktstart eller skiathlon som det ibland kallas. Under ca 10 år har vi fått vänja oss vid att våra bästa skidåkare slänger in huvudet i omklädningsrummet tillsammans med överdragskläderna och sen ligger och agerar spurtuppdragare åt övriga. Sen ska det klagas och lipas i direktsändning om vilken otur de har, vilka dåliga skidor de har eller att masstarter är orättvisa. Ibland en ursäkt, ibland alla...intervjun är onödig.

Vad har gjorts åt detta? Har man taktikanpassat sig till de nya tävlingsformernas krav? Nej, utan man kör på i gamla spår och svenska folket sitter hemma och drömmer sig tillbaka till den gamla goda tiden när skidlopp vanns av skäggiga gubbar som åkte ensamma i skogen utan kameror eller publik och givetvis i klassisk stil. SVT:s sportforum fylls av arga kommentarer över att masstarter måste bort, att det inte är riktig skidåkning och att de bästa inte vinner för de "maskar" och ligger inte i täten och drar. Som svenskarna, de "riktiga" och bästa skidåkarna.

Jag säger bara, sluta lipa och börja köra med huvudet. Hade jag varit förbundskapten hade jag varit rasande om åkarna körde så otaktiskt som de oftast gör. Jag hade lagt upp en taktik och krävt att de skulle följa den om de ska åka något mer och hade de inte följt den taktiken hade jag förmodligen kommenderat tvålstryk som i Full metal jacket för att visa att de är allvar. Nu är jag inte förbundskapten utan nöjer mig med att sitta hemma och hånle när de ger bort medaljerna i mästerskap efter mästerskap. Jag är inte elak, jag tycker bara det är roligt att de bästa vinner och de som kör dumt inte belönas för det.

Idag körde Team Sweden återigen otaktiskt långa stunder under loppet men Anders Södergren kunde pga. att han är så sjukt åkstark knipa silvret. Ett stort grattis till honom! Jag hoppas på en uppsträckning av den taktikansvariga så kanske vi får se honom överst på pallen på fem-milen. Där han hör hemma kapacitetsmässigt...

Som start, en kort rapport från gårdagens intervallpass. Det gick väldigt bra...eller egentligen inte. Alla intervaller gick lätt och eftersom det skulle vara ett VO2Max-pass så ska ju alla intervaller vara jobbigt. Nu sprang jag med +1 grads lutning på löpbandet som jag alltid gör men nästa gång ska ha 2 eller 3 graders motlut. Nog om det.

K.I.S.S eller Keep It Simple Stupid som de säger "over there" är något många bortser från när de gör sina träningsprogram eller pass. Det läggs mer tid på att fundera på om man ska springa 8 eller 10 x 1000m eller om man ska programera sin dyra GPS-klocka för att hålla 4:50 eller 5-minutersfart på distanspasset istället för att göra det som är viktigt. Att träna. JFT som också är en slitet amerikanskt uttryck, Just Fucking Train!!!

Här är en kille som vet hur man håller saker enkelt.

Att arbeta heltid samtidigt som man tränar mycket är inte helt enkelt som de flesta vet. Ibland styr jobbet så att inte ens den bästa viljan räcker för att köra programmet till 100%, denna och förra veckans verksamhet har gjort att jag fått stryka några morgonsimmningar. Inte helt optimalt men sånt är livet och nästa vecka åker jag ju till Club la Santa i 2 veckor och efter det jobbar jag 50% i mars och april...betydligt mer optimalt.

Har efter lite funderande bestämt mig för att ändra lite på mitt vinterkoncept. Jag har tidigare år kört två intervallpass / vecka på testcykel (VO2Max o tröskel) och ett intervallpass löpning med långa intervaller runt tröskel. Den löpträning jag gjort utöver intervallerna har mest varit distanspass i terräng om det varit möjligt, med denna träning har jag blivit mycket löpstark och det tror jag är väldigt viktigt i triathlon. Denna träning har dock gjort att jag tappat effekt i högre farter och det tror jag att jag måste utveckla för att kunna springa fortare på tävling. Kan jag springa med god löpekonomi i höga farter kommer jag att kunna springa fortare med lägre energiåtgång än tidigare även i lägre farter. Det är tanken iallafall...

Det nya revolutionerande upplägget är, jo det är sant :-) Att jag kör VO2Max-intervallerna i löpning istället för på cykeln med ca 5 st 1000m-intervaller i treminutersfart med 3 min vila. Start nu.

Om jag överlever berättar jag hur det gick.

Eftersom musik är ett av mina stora intressen tänkta jag bjuda på en låt med en grupp jag tror är ganska okänd för de flesta. Gruppen är ett soloprojekt av Chris Corner och heter IAMX. 2006 släpptes plattan The Alternative och låten heter This will make you love again. Melankolisk brittpop, håll tillgodo!

Några bilder från lördagens skidåkning på Lugnet i Falun.

...bara dåliga kläder sägs det men den som sa det bodde nog inte i Sverige. I helgen var planen att cykla två distanspass men när det står -15 på termometern spelar det ingen roll vad det står i schemat, det är för kallt för mig. Så i lördags fick det bli 22km skate-skidåkning på Lugnet och i söndags åkte jag långfärdsskridskor för första gången i mitt liv. Sara var sugen på en dag på isen eftersom det var strålande solsken så vi åkte till Jonas Djurback och lånade hans skridskor eftersom jag inte äger några. Egentligen är det inga skridskor utan bara själva meden, skon som jag använde var min egen skatepjäxa, grymt behändigt. Hursomhelst, det blev några timmar på isen i det kalla men helt fantastiska vinter vädret och som allt annat som man kan göra länge, är konditionskrävande och går snabbt så var även detta roligt. Så till nästa vinter blir det nog att skaffa ett par skridskor…

Tanken var att åka till Stockholm igår men eftersom jag inte cyklat något och måndagen lovade varmare väder stannade jag i Falun, skam den som ger sig. Att cykla på torra vintervägar genom ett snöbeklätt landskap är nästan lika skönt som att cykla på sommaren, problemet är hur man klär sig för att inte bli kall. Efter massor av år och mycket testande har jag fortfarande inte knäckt den nöten. Vindtätt är en självklarhet men tar man på sig för mycket under blir man visserligen varm men då svettas man och då blir man kall om man är ute länge. Tar man lite under svettas man inte men då är risken att man sitter och småfryser hela passet, eftersom jag är svensk väljer jag det tredje alternativet. Lagom. Då fryser man i början, svettas på mitten och är blötkall på slutet, helt optimalt med andra ord.
Passet blev 3h och benen trötta så helt bortkastat var ju inte frysandet, särskilt inte när jag får komma hem och äta ljust bröd med honung och dricka nybryggt espresso och sedan sjunka in i den härliga distanspasskoman.

Det är inte roligt för de som lider av det en dag som denna. För mig som inte lider av denna fobi väntar 2h löpning nu när det blivit varmt :-)

-9 grader istället för -21 som det var i morse...

Efter att ha bott i Stockholm  i snart sex månader blev jag igår drabbad av SL:s dåliga rykte. Jag skulle in till city efter jobbet och mitt månadskort hade gått ut och behövde förnyas, det gör jag vi t-banestationen tänkte jag. Kom till Stadshagen som stationen heter och sa att jag ville köpa ett månadskort, det säljer vi inte här blev svaret. Ok, var säljer ni de frågade jag och fick till svar att närmsta försäljningställe var på Fridhemsplan 1.5km bort, nästa station på linjen jag skulle åka.

Kan du släppa in mig så jag kan åka dit och köpa ett kort sa jag då. Självklart gick det ju inte. I sverige har vi ju regler och de måste varje ansvarstagande tjänsteman följa utan att tänka själv, tänka själv är ju för övrigt något de flesta vill slippa verkar det som ibland... Hur som helst sa personen i luckan att jag kunde få köpa en enkel resa för typ 40 spänn. Vid det här laget var jag redan irriterad och svarade:
- Du kan väl för fan inte mena att jag ska behöva köpa en enkel biljett för att få åka och köpa ett nytt månadskort!?
Jo det är klart han menade det, man får INTE åka utan giltig biljett.

Det skiter väl jag i. Kan inte de hålla med de färdbevis som erbjuds ska väl inte kunden drabbas...jo det är klart han/hon ska. Företaget finns ju inte för kundens skull utan för sin egen existens och för att tjäna pengar, sen finns det säkert nån regelkåt människa på SL:s huvudkontor som blir alldeles svettig av lycka när de får konstruera ett system som är stelare än armerad betong....och ja, jag fick gå till Fridhemsplan.

Idioti, var god dröj.