Det finns många sportklyschor och de älskar att använda dem här... Getting the work done är en och kan på ett bra sätt sammanfatta den gångna veckan för min del.
Detta var den tyngsta veckan innan tävlingen och jag lyckades skrapa ihop en sådär 23000 m simning, 55 mil cykel och 75 km löpning och det tog 30-31h. Det kan bli lite ensamt när man gör det mesta själv och då är iaf jag glad att tekniken har kommit så långt som den gjort och att det finns MP3-spelare. Det hade ju varit lite tyngre att släpa med sig en skivspelare ut på passen :-)
Visserligen kan det bli jobbigt när man ska välja vilken musik som ska in i spelaren, för det duger inte med vad som helst. Det ska ju passa träningen...Idag var det en tung finaldag så det fick bli hårdrock. När jag satt på cykeln så kom jag på hur passande mitt skivval var, inte bara för dagen utan för hela veckan. Jag lyssnade på Iron Maidens album Somewhere in time, som är ett av maidens bästa album och som har helt fantastiska basslingor. Bassisten Steve Harris är helt galen på vissa låtar!
Ok, ett sidospår men Harris är grym.
På detta album finns iaf ett par låtar som sammafattar min vecka.

1. Loneliness of the long distance runner.
Titeln säger väl allt men här är refrängen:

I´ve got to keep running the course

I´ve got to keep running and win at all costs

I´ve got to keep going, be strong

Must be so determined and push myself on.

2. De Ja Vu, med refrängen "feels like i´m been here before".

3. Stranger in a strange land.

Som en bra avslutning på en bra vecka så var jag tillsammans med ett gäng andra triathleter och åt på ett mexikansk ställe. Grymt gott och det första stället jag ätit på som serverat mer mat än jag orkade ät upp, var ska det hända om inte i USA.
Givetvis kollade jag på amerikansk fotboll också...det är ju söndag.

Som avslutning. En bild på basvirtuosen Steve Harris.

Idag hade jag en tuff träningsdag med 3km simning, 4h cykel och 40min löpning. Det är sådana dagar som jag i förväg tycker ska bli jobbiga att genomföra men när jag väl sitter på cykeln eller väl är ute i löpspåret så flyter bara dagen på.
Simningen gjorde jag som vanligt i poolen på NMSU (New Mexico State University), de har både en ute- och innebassäng. Efter simpasset cyklade jag hem för att äta lite och göra mig klar för att cykla, det har blivit kallare här så det blev både väst, arm och benvärmare. Det tidigare cykelpassen har jag gjort längs väg 28 söderut men idag hade jag bestämt mig för att köra norrut längs N Valley Dr, väg 185. Eftersom Las Cruces ligger mitt i öknen så finns det ganska få vägar att välja på och när man väl bestämt sig för en av dem så innbär turen att man kör halva passet och sen vänder och kör tillbaka samma väg. Vägarna är dessutom spikraka och kan vara det i 3-4mil...så man kör inte vilse :-) Cykelpasset gick riktigt bra och jag känner att jag börjar få riktigt bra tryck i benen, sånt är bra för självförtroendet.

När jag kom hem så åt jag och vilade en stund innan det var dags för löpturen, jag passade på att ringa Sara under "vilan" och en pratstund med henne ger alltid extra energi.
Jag kände mig seg första 20min under löpningen med på slutet hade jag grymt tryck utan att ta i :-)

Medan jag njuter av lite choklad och en kopp grönt té så kan ni får njuta av några bilder på det otroliga landskap jag cyklade i idag.

Det kanske är dags nu...

Idag har det varit valdag här men med det utrymme det amerikanska valet får i svenska medier kan man ju nästa tro att vi är den 51:a delstaten. Hur som helst har det varit jäkligt roligt att få följa detta historiska val där det utspelades. Både Paulo och jag hoppades på att Obama skulle vinna...som europé är iaf jag rätt trött på den nuvarande presidenten.

Det finns många olikheter mellan amerikansk och svensk politik men efter att ha sett både McCains "förlorartal" och Obamas "vinnartal" måste jag nog säga att utstrålningen och förmågan att tala till stora åskådarmassor är en punkt där svenska politiker ligger låååååångt efter. Det är inte riktigt samma känsla som infinner sig när jag hör Mona Sahlin försöka övertyga oss svenskar om hur bra socialdemokraterna är för sverige som att live höra Obamas "Yes we can-tal". Det är ett av de bästa tal jag hört i mitt liv! Visserligen har han en stab som skriver talen åt honom men sättet han framförde det på och sättet han fick med sig de tiotusentals människor som hade kommit för att höra honom tala kan bara sammanfattas i ett ord, imponerande.
När en politiker kan skapa samma elektriska stämmning med ett tal som en stor rockgrupp kan under en konsert vet man att det är något särskilt med honom.

Detta är en sport som är väldigt liten i europa men som här är enormt populär. Jag har tittat på det några gånger men inte sett en hel match. Eftersom det är söndag så innebär det förutom kyrkobesök också Sunday night fotball här i USA och eftersom jag är sportintresserad tog jag chansen att se en hel match. Det var roligt att se men det hela blev bättre när jag kunde fråga Paulo om olika regler och vad som hände under matchens gång. En mycket komplex idrott med mycket taktik, precis som cykel som är en av mina favoritidrotter.

Så nu är den givna söndagsunderhållningen under tiden jag är här amerikansk fotboll :-)

Vädret i den här delen av världen är verkligen stabilt om man jämför med hemma i sverige. Att titta på väderprognosen känns lite onödigt när alla dagar är exakt lika, +25 molnfritt och en vind på 2-3m/s...men eftersom jag är svensk så tittar jag givetvis på vädret, det kan ju ändras :-)

Dagens träning bestod av ett rätt tungt simpass samt lite cykel och löpning, sen jag började mitt samarbete med Paulo har jag i princip tränat alla tre grenar varje dag. Eftersom jag tränat rätt annorlunda innan tog det ett tag innan jag vande mig vid detta sätt att träna. Hur jag tränar och mina tankar kring detta kommer jag att återkomma till i andra inlägg.

Nu på kvällen var jag, Paulo och två andra av hans athleter och åt på en mexikansk restaurant. Maten var god och vi hade jäkligt roligt, känns bra att få ett litet avbrott från träningslunken.

Nu är jag på plats i Las Cruces, New Mexico och har även börjat träna enligt schemat. Igår körde jag alla tre grenarna lite lugnt för att komma igång efter resan.

Resan från sverige gick bra men det är alltid drygt att resa ensam när det tar 26h. Det kunde tagit ett par timmar kortare men planet från London till Dallas var försenat pga av nån olycka och det gjorde att jag missade min anslutande flygning till El Paso med några minuter. Så det var bara att snällt sitta och vänta i 1:40h tills nästa plan gick. När jag kom fram till El Paso så började den alltid lika spännande väntan för att se om cykeln kom med och om den är hel, lyckligtvis var den med och i samma skick som när jag lämnade den. Med allt bagage insamlat så gick jag för att leta reda på platsen min transferbuss till Las Cruces skulle gå. Detta var inte det lättaste eftersom de på El Pasos flygplats inte hade några bagagevagnar...inte vad man väntar sig i USA, snarare att de har eldrivna så de slipper putta dem själva.
När jag hittat platsen bussen skulle gå från konstaterade jag att jag hade ytterligare 70min väntan framför mig, den förra hade precis gått...såklart.

När jag väl var ombord på bussen gick resten av resan bra och jag var hemma hos min tränare vid 22-tiden.

Idag åker jag till USA och där kommer jag att vara i ca en månad. Anledningen till att jag åker dit är för att träna och tävla, den 23/11 står jag på startlinjen för att köra IM Arizona och därmed göra min debut i proffsklassen i en Ironmantävling.

De första veckorna kommer jag att tillbringa på träningsläger i grannstaten New Mexico, där kommer jag att bo hos min nya tränare som jag haft sen september. Det ska bli grymt roligt att få komma iväg och träna i lite värme samt att få chansen att träffa coachen och prata om min satsning...

Nu ska jag snart åka till Arlanda för att njuta av en 24h lång resa, vi ses på andra sidan atlanten.