För oss som bor i Dalarna kom hösten fort och jag undrar var sommaren tog vägen, den kom och gick utan att jag knappt märkt det. Idag är det första september och det betyder höst, iaf för mig.

Vi svenskar verkar överlag ha en förkärlek till sommaren och allt som hör till den, sol, bad, kunna sitta ute på kvällarna som aldrig tar slut och enkelheten att klä sig. Inte så konstigt när det under övriga året inte går att göra detta. Som triathlet älskar jag sommaren, då har man en hel tävlingsäsong framför sig, det är då man ska skörda framgångarna av allt arbete man lagt ned under vintern och våren. Nu är säsongen slut, den europeiska iaf, och framför sig har de flesta sex månaders träning i mörker och kyla. Vissa mer än andra men det är nog samma utmaning oavsett.

Nu kan det tyckas att jag anser att denna tid på året enbart är av ondo men så är det inte. Lika mycket som hösten är ett slut på något är det likväl en början. En tid att ta det lite lugnt och lära sig av allt som gått bra eller dåligt, en tid för att sätta upp nya mål, nya drömmar och den härliga känslan när man bestämt sig och knyter näven och tänker:
- Nästa år, då jävlar!