På loppets hemsida kan man läsa "Ö till Ö - en regäl utmaning" och jag kan inte annat än hålla med. Distanserna i sig är inte särskilt avskräckande om man kört en ironman men miljön som tävlingen går i gör det till just en regäl utmaning. Energimässigt kändes det bra hela tiden eftersom det gick i ett mycket lugnt tempo för min del men rent muskulärt är jag betydligt mer sliten än efter någon ironman jag gjort. Jag har en grymt träningsvärk som kommer av all löpning/klättring i obanad terräng men så fort den är borta kommer jag kunna träna för fullt, benen är ju inte sönderslagna av massa asfaltslöpning.

Vi hade iaf en grymt bra dag i skärgården i så gott som perfekt förhållanden, det var helt platt på havet och ca 17 grader varmt. Det som var mindre perfekt var vattentemeraturen som låg mellan +9-12 grader och de som vet hur mycket jag brukar frysa i en vanlig bassäng kan ju räkna ut hur jag mådde under de längre simningarna. Under en simning på 1400m var jag så kall att jag skakade tänder hela tiden och hade det varit 3-400m längre tror jag inte att jag hade fixad det. När jag kom iland var jag så kall att jag låg på en klippa i 5-10 min och skakade helt okontrollerbart, jag kunde knappt prata och frös så mycket att jag inte kunde fokusera blicken. Kallare än så har jag aldrig varit i hela livet. Det tog 15 minuters löpning i våtdräkt för att få upp en någorlunda behaglig temperatur.

Sara var med i en följebåt och fotade en massa fast med min parkamrats kamera. Så fort jag fått bliderna ska jag lägga upp några här på bloggen, det blev några riktigt roliga!